idag, imon och ett par dar framöver hittar ni mig här ———-> http://nattstad.se/felicialinn
känner att jag behöver börja om lite för att komma framåt i detta. jag kommer sakna wordpress väldigt mycket. vem vet, jag kanske velar till det för alla igen och flyttar tillbaka hit? you never know. ha en bra jul så hörs vi!
jag är seg som fan med det här att blogga varje dag. hittar liksom ingen inspiration. jag tänker helt enkelt skriva när jag känner att jag har tid och lust (och självklart något att blogga om).. får väl se hur det funkar till att börja med? good.
nu ska jag gosa med min katt som tror att jag om han smyger sig fram väldigt långsamt så kommer jag inte putta bort honom. det funkar faktiskt.. hehe
Vad är normalt? Vad är onormalt?
Jag och sandra satt och reflekterade och jämförde normalt med onormalt. Allt vi kom fram till är att vi, jämfört med många andra, är långt ifrån det som ”normen” säger är normalt. Vad det nu är..
Nu ligger jag och spekulerar i min nya säng i mitt nya rum. Jag håller nog på att bli sjuk. Känner hur det trycker i bihålorna och hur halsen tjocknar.. Då har jag ett problem. Skolan. Vill jag gå till skolan? JA. Kommer jag orka en dag i skolan? Inte som jag mår nu. Åh. Dilemma. Får se hur jag känner mig imorgo . Puss och godnatt
ligger just nu i min tillfälliga säng som består av en resårmadrass+bäddmadrass utan ben, dessutom är det en 90 säng.. trevligt? kan faktiskt erkänna att jag gillar det. det är mysigt. så jag kommer sakna det när vi flyttar på lördag för då blir det andra bullar!! heheheh can’t wait. nu ska jag läsa lite och sen sova. hörs när vi hörs
jag är påväg tillbaka. jag förbereder mig mentalt typ.. eller jag tror det. jag försöker att fundera ut ett sätt att klara av det igen. jag börjar med att skriva när jag känner för det. eftersom att vi flyttar på lördag så kommer jag försöka att hjälpa till så mycket det går, sen hänga med kompisarna resten eftersom att det kommer bli fullt ös nästa vecka (mycket att göra för att komma tillrätta i nya lägenheten), dessutom har jag lite plugg att göra.
vi hörs när vi hörs. ni kan alltid följa min twitter @barakanske. puss
jag går under jorden ett tag.
jag har tankar och känslor att ta itu med. jag behöver ta en vecka till att finna mig själv. jag behöver gräva i gamla arkiv för att förstå vad som är rätt och vad som är fel. för mig.
den här veckan tänker jag skita i allt. jag tänker lägga mig ner och fundera.
jag behöver rensa.
jag har börjat med att ta bort alla inlägg. lämnade ett. det som fick mig att tänka, det som var jobbigast att skriva. det enda som verkligen kom från hjärtat.
nu tänker jag ta hand om resten. kan börja där det är som mest jobbigt, bland er.
det är dags att börja om.
Idag har jag lärt mig en viktig sak. Livet är orättvist.
Jag är lycklig. Jag har en familj och vänner som älskar mig. Jag ger ifrån mig iallafall ett leende varje dag. Det finns också folk som är mindre lyckligt lottade. Det finns dom som inte har något alls. Sen finns det en liten grupp. Eller det är egentligen fel att gruppera men det finns ett par stycken som har familj och vänner, som har ett liv men inte vill leva det. Dom vill inte ge ifrån sig ett leende och dom vill bara gömma sig och glömma att det finns något utanför.
Jag kände en person som ville gömma sig. Han trivdes inte riktigt i det livet som var utvalt för honom. Jag tror att han har det bra nu. Jag tror att han är lycklig. Jag tror att han kan känna en lättnad och att han kan le. Fast vi kan glömma det där med att jag tror, för jag vet. Jag vet att han har det bättre där han är nu.
Jag har nog spenderat snart en timma på detta inlägg. För varje ord faller en ny tår.
Jag kände inte honom på det sättet. Tyvärr. Jag har träffat honom och umgåtts med honom. Men jag har inte haft chansen att lära känna honom för att för ett par år sen tappade vi allihopa kontakten. Jag har missat halva hans liv. Men jag kan lova att om jag hade sett honom på stan hade jag fortfarande sett att det var han. Tyvärr kände jag inte honom på samma sätt som alla andra men jag har rätt att sörja. Jag sörjer på mitt sätt. Jag känner mig tom. Jag går runt med en tom blick och tomma ord. Jag stirrar ut i tomma intet och jag känner inget. Jag är så chockad att jag inte kan känna. Jag lider så mycket att jag inte känner glädje, värme, lycka, sorg, kärlek. Jag gråter tills ögonen svullnar och huvudet värker. Jag vet att det finns folk som lider mer. Men jag vet också att om jag ska kunna sluta behöver jag prata av mig det. Och idag känner jag inte för att prata. Så jag skriver.. Men jag tror att jag är klar nu. För jag orkar nog inte mer nu.
Jag vet en kille som inte är lika lycklig som alla andra. Han känner inte samma glädje som alla andra. Inatt valde han att inte må dåligt mer. Han valde att gå vidare för att kunna må bra. Inatt gick min kusin bort. Och jag kan inte göra annat än att tänka att han har det bättre där han är.
Vila i frid Fredrik. Du kommer alltid ha en plats i våra hjärtan.
